Ny sida 1

Sommarminnen från Oxhagen

Vid torpet Oxhagens grund står en brevlåda med broschyrer. Broschyrerna berättar om Salems hembygdsförenings verksamhet kring torpgrunden. Vi har under flera år försökt öppna upp kulturlandskapet kring Oxhagen. Jag tycker vi har lyckats riktigt bra!

Idag kan man ana hur det kan ha sett ut då torpet ännu stod kvar och var bebott. Broschyrerna har spridits till förbipasserande. Kanske har de haft Oxhagen som utflyktsmål. En av våra broschyrer hamnade hos Harriet Boklund i Minneberg, Alvik. En januarikväll bjöds Eva Larsson och undertecknad hem till Harriet. Hon berättade sin historia om torpet Oxhagen.

Under åren 1915-1933 hade Harriets mormor och morfar Oxhagen som sommartorp. Morfar och mormor hette Oscar och Anna Andersson. Familjen bodde i Stockholm, där morfar var skräddare på Göta livgarde.

När skolorna slutade flyttade hela familjen, utom morfar, ut till sommartorpet.

Hela sommaren tillbringades där. Resan till Salem gick med ångbåt från Stockholm till Vällinge. Från Vällinge gick man hela vägen till Oxhagen. Till helgen kom morfar, medförande en kistkorg med mat. Morfar var en sällskapsmänniska och tog därför ofta med sig flera gäster..

Morfar Oscar och gästerna fick även de gå hela vägen från Vällinge till Oxhagen. Efter halva vägen brukade man stanna till vid en bestämd sten. Det var där den lilla färdsupen skulle drickas. Harriet har fotoalbum med bilder från den här tiden.

På bilderna syns familjen Andersson med gäster. Hur alla fick plats i torpstugan (ett rum och kammare) är en gåta, men trevligt hade man! En bit nedanför torpet låg uthusen och Solberget. Solberget intog en speciell plats i familjen Anderssons hjärtan. Här samlades man för att umgås, fika eller bara lapa sol. Otaliga är fotografierna från 1910-talet med just denna plats i fokus. Till just Solberget har Harriet, med sin egen familj, återvänt med jämna mellanrum. Det vittnar flertalet fotografier från senare decennier om. På 1930-talet revs Oxhagen. Familjen Andersson lämnade så småningom Salem, men glömde aldrig sitt sommartorp. Minnena från Oxhagen omhuldades och har gått i arv till Harriets barn. Harriets son Christer åker till trakterna minst en gång per år. Ibland går han upp till platsen där torpet låg. Det var där han plötsligt såg en brevlåda med broschyrer. Broschyren tog han hem till Harriet som kontaktade oss. Cirkeln slöts.

I sommar arrangerar hembygdsföreningen förhoppningsvis ännu en visning i området runt Oxhagen. Samtidigt passar vi på att slå med lie och röja bland snår och buskar.

Så boka redan nu en sommarkväll för detta evenemang.

Kari Ansnes